Tänkte smyga in lite dförsiktigt och nosa i mi älskade blogg!
Jag har vridit mig m ånga gr och känt skam och skuld, det , jag vet att jag varit äcklig egoistiskt monster som hört mina barns gråt,
och svetats kemikalier, känns som jag spottat dom jag älskar i ansiktet.
Lovat allt man kan lova och också rivit det, sett Neos blick av besvikelse, Känt Tess armar om mig som vägrar släppa mig och Liams okända åsyn av mig, sinh egen mamma, Han känner ig ibnte, Jag vet jag är ett MONSTER, Tro mig jag vaknade varje morgon med ångest och dödslängtan, låst in mig ljödlöst på tv:n så ingen hör jag är hemma så jag slipper prata.
Lutat mig bakåt och känt hur känslorna slåss inom mig, JAGET som vill sluta och bli den fina mamma jag va men kroppen som skriker efter drogen... det är lätt att döma, men har du inte känt det suget, att inte kunna komma ur sängen ens utan drogen.
Psyket va kaos och in p+å Behamdling, trasig 51 kilo, ihålig och totalt tom.
´Demoonerna brann i mig, Den ända trygghet jag hade kvar (Markus) vid min sida skule åka nåågon helt annanstans.
Så Ensam, tiden gick faktiskt 3 månader sen kom återfallet, jag snurrade runt och yrade, la mig och grät, vaknkade med ångesten från helvetet som daNSADE in på+ elden.
Jag hade demoner i skallen som intte betalade hyra, jag grät hysteriskt med min dåvarande kontaktman, grät tilols jag verkligen inte kunde få mer tårar, ville bara fly.
Men jag reste mig jag led... frågade min käre gud om det nån dag skule sluta göra så förbannat ont. Det kvävdde mig dag ut och dag in,låg i sängen längtade till döden.
Tanken på Neo, Tess & Liam drev mig och tillslut såg jag ett litet litet ljus i tunneln, sex månader hade gått och ångesten lättade lite, inga höga röster, inget porslin som flyger, inga sprutor, inga knivar inget blod inget pulver bara LIVET!
Känslan att få känna dofter av livet, njuta Av vad det har att erbjuda, alla dofter syner och hålla armarna i vinden.
Att äntligen få känna Tess hårda kramar som inte vill släppa och krama tillbaka och kunna viska "det ordnar sig" , det är stort, jävligt stort.
Passionen till att bli något, att hjälpa anra och att framörallt vara den mor barnen förtjänar. Liam kommer jag bit för bit acceptera att han antytt sig till dom, mitt hjärta krossas bit för bit och kommer så förbli och är tacksam för de stunder han ger mig.
Han är bland det vackraste som skapats, älskar honom så. Kommer aldrig förlåta mig för att det blivit så, vill ha honom hos mig 24/7 och se och uppleva allt va en treårings liv innebär.
Vill ha fler barn, (får jag väl tusen hat komentarer) vi ska ha fler barn när tiden är inne.
och CL som älskar o skvallra om mig, varför?? har du själv ett dåligt äktenskap? dligt självförtroende? vad är du för ett föredöme som snackar så? VET att Neo fått höra komentarer om mig/oss i skolan och det kommer från förädrar. Vi vet att vi tabbbat os och tro mig vi lider av det, vi försöker göra något åt det, för än finns det tid!!
Ha en underbar dag!
Och Gattis till oss son nu varit drogfria och i behandling 10 månader, vi utvecklas, bitarna faller på ploats bit för bit oc h vi växer som individer, är så jävla stolt över den jag är idag, kan inte göra gårdagen ogjord men morgondagen b ättre !!
